Bibbi Kay

Sitter här på 11e våningen och har tömt skrivbordet och sitter och tittar på snön som virvlar runt utanför fönstret. Den ser så lätt och mjuk ut. Jag vet inte om det är massagen (lyxmassage-stol, 15 min i den skönaste skinnfåtölj med massage du hittat!) som pratar, men det ser så ... mjukt ut.

Pratade med mor för en stund sedan, storebror Fredrik fyller år imorgon och för 3 veckor sedan ringde jag honom och frågade om vi inte skulle ta tillfället i akt och ses. Att vi kunde komma över efter jobbet, fira honom, byta julklappar och bara ha det mysigt. Mamma hade ringt honom innan och fick veta att de hade alla varit magsjuka.

Det är ju inte deras fel, de är ju bara drabbade - men jag kan ändå inte låta bli att bli less. Alltid ska det vara något. De kom inte på min 20-års dag, eller nu i höstas när jag och J hade lite gemensamt födelsedagsfirande med värsta bullbaket. Nopp, inte då. Jag känner mig lite sårad under all irritation - betyder familjen så lite för honom? (Alltså, den han har växt upp med, inte den han själv skapat.)

Jag o J hade ett ganska emotionellt samtal igår, angående mina problem med tillit och säkerhet. Jag ska prata med pappa och Annika om det, ska bara förbereda mig lite mer. Jag vill inte höra reprimander, jag vill ha bekräftelse!

Hm, det är dags för lunch. Jag gjorde pastasallad med tricolore-pasta, finskuren paprika, rödlök, svarta oliver, tomater, mozzarella och jag glömde min turkiska yoghurt hemma. *kom precis på*
Men skitsamma, jag har olivolja och vinäger här.
Time for lunch!