Tisdag! Ehh.. Onsdag, menar jag.

Nu vet jag inte längre vad jag ska tro, efter ännu en natt med dålig sömn - så är jag ändå fylld av energi och är .. otroligt nog .. pigg. Eller det är vad jag tror. Tror jag.
Jag som efter en natts dålig sömn brukar falla isär och överäta för att hålla energinivån inom vissa markeringar - för sjunker den under .. då blir jag deprimerad, gråter och äter och mår ännu sämre.
Sjukt hur man håller på egentligen. Så, va fan hände nu då??

Tredje natten av dålig sömn, fastän den var bättre inatt än vad den var de senaste dagarna - så var den ändå sämre än vad den brukar vara när jag sover hos min pojkvän. Vilket ger det hela en ännu sjukare tvist.
Jag sover sämre än någonsin och har ändå energi. Eeh.. wtf?!

Men, allt kanske bara är en illusion. En illusion med rosenskimrande färger och mörknande hörn. Det kanske helt enkelt är inbillning, eller så har nån petat i mig något uppåttjack som gör att jag inte kan sova och tankarna går på högvarv. Det låter, i mina öron, som en högst osannolik men logisk förklaring. Undrar bara vart och när det skulle kunna ha skett ^^

En annan ovanlig sak - jag brukar vara vrålhungrig redan vid Slussen efter ha sovit hos J. Och som vanligt så åkte vi hemifrån honom vid kl 6.20. Det innebär att 6.25 är jag tokhungrig och mördar nästan.
Och jag kom till jobbet, och kände inte alls någon hunger. Jag åt inte förrän kl var 7.50. Vilket är HELT otroligt - när det gäller mig. Kanske är det en början på en nyttigare livssyn och syn på mat. Kanske är det hormoner som kommit i obalans av dålig sömn. Eller så är det dem förmodade drogerna någon hällt i mig (står helt utan bevis).

Och som tidigare - på morgonen, dagen och eftermiddagen längtar jag tills jag får flytta in i min nya lägenhet. (MIN lägenhet) och på kvällen och framförallt när jag lägger huvudet på kudden - DÅ tvivlar jag och mår konstigt och tycker det är läskigt med denna förändring.
LIMBO, kommer inte framåt (särskilt långt iaf) och kan inte gå bakåt. Men något jag ALDRIG får glömma - möjligheterna kvarstår.
Även om jag och J pluggar japanska och flyttar till Japan 1 år eller ngt - om vi faktiskt GÖR det - det ordnar sig! :) Det GÅR att genomföra - och det är sånt jag VILL genomföra. Därför kommer jag att genomföra det. Kanske inte idag, imorgon eller nästa år - men va fan.. livet är till för att levas, upplevas och återupplevas.
Dessutom, jag är bara 22 år - även om tiden tickar på fort - så har jag så gott som hela livet framför mig! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0