En snabbis

Nej, inget snusk här :P

Igår efter japanskan (som var awsome, jag bara älskar det! Trots 3,5 h intensiv lektion ville jag bara ha mer!) när jag kom hem så sa jag redan från början till "närvaron" att det är dags att gå vidare, att jag inte kan göra något, jag vill inte se något, vill inte prata med den som är där och att "du har dött, det är dags att gå vidare". Jag sa även att han (jag tror ju att det är mannen som bodde i min lägenhet innan mig, som sedan dog på sjukhuset) borde hälsa på sina nära och kära och inte mig.
Och det obehagliga är att jag kände - eller förnimde - hans frustration och upprördhet. Dessutom kändes det som att han stod typ 5 cm från mitt ansikte och stod och skrek - men det kan ha varit min fantasi. Det var i samband med att jag skulle gå och lägga mig. Han var efter mig in i badrummet, det kände jag - och han följde mig in i köket när jag var där och när jag drog mig från att gå och lägga mig ringde jag Aniela och pratade. Där uttryckte jag tydligt (mest för att han skulle höra) om att han hade dött och måste gå vidare och att det kändes lite obehagligt hemma. Med Aniela på tråden gick jag och lade mig.
Kan du gissa vad som hände? Jo, det knäppte 4 ggr mer i både vardagsrummet och vid min fotända (jag såg framför mig att han stod och skrek och hoppade) under ganska lång stund. Ungefär som att han var så jävla förbannad .. sen gick förnimmelsen över till uppgivenhet när insikten slog till. För - om det nu var så - om man står och skriker och hoppar .. hur kommer det sig att någon kan gå och lägga sig och somna? Då kanske - hoppas jag - att han märkte att det är inte riktigt samma värld han befann sig i som jag befinner mig i.
Innan jag somnade hörde jag hur det knäppte i vardagsrummet igen, sen somnade jag. Med tänd lampa. När klockan var tjugo över ett vaknade jag och släckte lampan.

Vad ska man göra utav det här? Vad tror du? Tror du jag bara inbillar mig? Eller var närvaron verkligen där?

Medarbetarsamtalet idag gick jättebra, det var ett jättebra samtal och jag gav konstruktiv kritik till min chef och visade intresse och engagemang och funderade vidare om verksamhetens utveckling tillsammans med min chef.
Vi kom överens om att jag ska fortsätta precis som jag gör (jag hade inga förbättringsområden, båda mina chefer är nöjda). Jag ska visa min chef (samt mina arbetskamrater) om hur man kan utnyttja kalendern i Outlook.
Nu är det dags för ärendedragning, får se hur mycket tid det blir över till handläggning idag.. om det ens blir någon..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0