Inte nu .. inte igen!
Igår när jag åkte till japanskan kände jag hur det värkte i mina luftrör och jag kände mig riktigt hängig. Igår morse trodde jag tröttheten var kopplad till helgens bravader, men det visar sig nu att det inte BARA var det.
Och jag mådde sämre och sämre ju längre tiden gick.
Det visade sig att då de här katastroferna har drabbat Japan så har Akademibokhandeln (om den nu fanns där från början), Bokus, Adlibris mm slut på vår lärobok. Min lärare hade 2 exemplar, varav jag drog fram jämna pengar på direkten och enligt djungelns lag så vann jag den.
Det var ingen LITEN bok kan jag säga .. den är på 300 sidor ..
J tyckte vi gick långsamt fram, vet inte hur han riktigt kan se det på det sättet. Nog för att vi tog nästan en timme av gårdagens lektion till att gå igenom läxan, det gick långsammare igår än vad det gick förra veckan. Det roliga var att det han gav oss i läxa till nu på måndag (dels läsa kapitel 2 i boken, dels transkribera namn och yrken mm till hiragana - alltså japanska tecken) - hälften har jag och J redan gjort. Vi fick en liten folder med massa namn på städer, mat, kroppsdelar, familjenamn mm som endast skulle skrivas med hiragana på ungefär 6 sidor - och varken jag eller J fattade att vi bara skulle göra de första 60 orden. Vi gjorde alla sidor och blev klara. Så vi får mindre läxa till nästa vecka.
Är verkligen inte säker på om jag för över min rädsla för att bli ensam till min lägenhet och känner mig fruktansvärt ensam - men istället för att kunna slappna av så känner jag en närvaro. Vet inte hur det ligger till, men jag pratade med en arbetskamrat igår och hon berättade att hon kollar alltid under sängen innan hon går och lägger sig, hon har alltid en lampa tänd i närheten men inte i samma rum mm.
Även om "hoppet var ute" att det är enkelt och tryggt att bo ensam så kändes det bra att veta att det inte bara är jag som blir lite skraj när det låter och knäpper i rummen hemma.
Jag intalade mig själv igår att det handlar BARA om att värmen förändras i lampan när jag släckt som gör att det knäpper i rummet, likaså med tvn och golven knäpper för att jag gått på dem.
Men trots det så vaknar jag till med pumpande adrenalin när det knäpper flera gånger om i lampan. Och jag bannar mig själv och blir less på't.
I mina tidigare inlägg hoppas jag att mitt tvivel har genomsyrat texten, jag är realist i grund och botten. Jag tror fortfarande på flera liv och att själar kan stanna kvar i "vår värld" innan de går vidare.
Och det är skillnad på närvaron jag kände då (för det är ett faktum) och sedan mina känslor såhär i efterhand.
Kort och gott: jag kände en närvaro, sa åt den att gå vidare och lämna mig ifred, sedan har jag varit obehaglig till mods när det knäppt i lägenheten och blivit rädd och känt mig "mindre" ensam än vad jag egentligen var. Det som har hänt i efterhand är baserat på min rädsla vid tillfället och sedan har jag "frammanat" mörkräddheten, känslan av att inte vara HELT ensam.
Jag känner mig för liten i min stora lägenhet. Tre rum och kök är alldeles för stort för mig. Hade jag kunnat få en billigare 2 rok så skulle jag må bättre - inte massa läskiga tomma utrymmen som inte har någon själ.
Och jag mådde sämre och sämre ju längre tiden gick.
Det visade sig att då de här katastroferna har drabbat Japan så har Akademibokhandeln (om den nu fanns där från början), Bokus, Adlibris mm slut på vår lärobok. Min lärare hade 2 exemplar, varav jag drog fram jämna pengar på direkten och enligt djungelns lag så vann jag den.
Det var ingen LITEN bok kan jag säga .. den är på 300 sidor ..
J tyckte vi gick långsamt fram, vet inte hur han riktigt kan se det på det sättet. Nog för att vi tog nästan en timme av gårdagens lektion till att gå igenom läxan, det gick långsammare igår än vad det gick förra veckan. Det roliga var att det han gav oss i läxa till nu på måndag (dels läsa kapitel 2 i boken, dels transkribera namn och yrken mm till hiragana - alltså japanska tecken) - hälften har jag och J redan gjort. Vi fick en liten folder med massa namn på städer, mat, kroppsdelar, familjenamn mm som endast skulle skrivas med hiragana på ungefär 6 sidor - och varken jag eller J fattade att vi bara skulle göra de första 60 orden. Vi gjorde alla sidor och blev klara. Så vi får mindre läxa till nästa vecka.
Är verkligen inte säker på om jag för över min rädsla för att bli ensam till min lägenhet och känner mig fruktansvärt ensam - men istället för att kunna slappna av så känner jag en närvaro. Vet inte hur det ligger till, men jag pratade med en arbetskamrat igår och hon berättade att hon kollar alltid under sängen innan hon går och lägger sig, hon har alltid en lampa tänd i närheten men inte i samma rum mm.
Även om "hoppet var ute" att det är enkelt och tryggt att bo ensam så kändes det bra att veta att det inte bara är jag som blir lite skraj när det låter och knäpper i rummen hemma.
Jag intalade mig själv igår att det handlar BARA om att värmen förändras i lampan när jag släckt som gör att det knäpper i rummet, likaså med tvn och golven knäpper för att jag gått på dem.
Men trots det så vaknar jag till med pumpande adrenalin när det knäpper flera gånger om i lampan. Och jag bannar mig själv och blir less på't.
I mina tidigare inlägg hoppas jag att mitt tvivel har genomsyrat texten, jag är realist i grund och botten. Jag tror fortfarande på flera liv och att själar kan stanna kvar i "vår värld" innan de går vidare.
Och det är skillnad på närvaron jag kände då (för det är ett faktum) och sedan mina känslor såhär i efterhand.
Kort och gott: jag kände en närvaro, sa åt den att gå vidare och lämna mig ifred, sedan har jag varit obehaglig till mods när det knäppt i lägenheten och blivit rädd och känt mig "mindre" ensam än vad jag egentligen var. Det som har hänt i efterhand är baserat på min rädsla vid tillfället och sedan har jag "frammanat" mörkräddheten, känslan av att inte vara HELT ensam.
Jag känner mig för liten i min stora lägenhet. Tre rum och kök är alldeles för stort för mig. Hade jag kunnat få en billigare 2 rok så skulle jag må bättre - inte massa läskiga tomma utrymmen som inte har någon själ.
Kommentarer
Trackback
