Bibbi Kay

Jag var skitduktig igår, *klappar mig själv på huvudet* trots att när jag kommit hem, satt mig i soffan och bara kände hur kroppen slappnade av och blev tung - medan jag tittade på Naruto och åt min halvknasiga middag (pangasius i ugnen me citron, grejjen var att den låg kvar för länge så citronen och saltet blev skitstarkt då vätskan förångades).
Men när klockan var dags att gå - så gjorde jag det.

Jag är glad att jag gick, för jag märkte hur dåligt jag mådde när jag kom igång igen på träningen. Så otroligt ur shape! Det snurrade i huvudet, jag hade ingen energi och lungorna ska vi inte ens tala om.
Men jag överlevde, jag sket i att mina gamaer inte var de snyggaste, att jag inte hängde med på alla omgångar - för jag ville hellre göra bra ifrån mig och satsade - och hoppade över omgången efter.
Och det bästa var att jag faktiskt var med och gjorde bakåthandvolt! Jag har inte gjort det på över ett år nu och blev nervös när jag stod där - men sen gav jag mig fan på det och litade på att jag kunde.
Och du... det blev en skitsnygg, jättebra flickis. *nöjd* den andra var mindre bra, och den tredje var bättre men mindre bra än den första. Såg ett ovanligt uttryck på en kamrat på träningen, och jag vet att hon är tävlingsinriktad. Jag undrar om hon ser mig som en motståndare, när jag ser henne som elit (vilket jag inte upplever mig själv som).
Jag kanske ska börja lyssna (på riktigt) på dessa människor omkring mig som berättar att jag är duktig, för min bild av mig själv är att jag är lat, får blackout under jissen, har inte riktigt rätt fokus i hokei och kommer inte riktigt ner i ställningarna så jag inte riktigt lyckas. Min bild av mig själv är att jag inte riktigt är bra.
Det är ju sällan jag åker hem från en tävling och känner mig nöjd med min insats. Jag minns inte när det har varit så. Jag minns bara att jag åker hem med en känsla av värdelös, att jag borde gett lite mer så kanske jag hade gått lite längre.
Ändå har jag fått veta att landslaget har koll på mig, att jag står med i deras bok över aspiranter.
Kanske ska sluta med självkritiken utan grund och börja ge mig själv konstruktiv kritik?

Jag ska komma i form först, sen får vi se vad som händer.
Nästa träning är på torsdag.

Apropå rubriken - jag ska på lunchdate idag, så jag är lite extra fin, sminkade mig lite extra. Träningsvärken väntar jag bara på (precis som en annan sorts värk). J skulle komma till 11:30, sen går vi nog och äter på den italienska restaurangen här i Farsta. Mysigt! :)