Bibbi Kay

Jag var skitduktig igår, *klappar mig själv på huvudet* trots att när jag kommit hem, satt mig i soffan och bara kände hur kroppen slappnade av och blev tung - medan jag tittade på Naruto och åt min halvknasiga middag (pangasius i ugnen me citron, grejjen var att den låg kvar för länge så citronen och saltet blev skitstarkt då vätskan förångades).
Men när klockan var dags att gå - så gjorde jag det.

Jag är glad att jag gick, för jag märkte hur dåligt jag mådde när jag kom igång igen på träningen. Så otroligt ur shape! Det snurrade i huvudet, jag hade ingen energi och lungorna ska vi inte ens tala om.
Men jag överlevde, jag sket i att mina gamaer inte var de snyggaste, att jag inte hängde med på alla omgångar - för jag ville hellre göra bra ifrån mig och satsade - och hoppade över omgången efter.
Och det bästa var att jag faktiskt var med och gjorde bakåthandvolt! Jag har inte gjort det på över ett år nu och blev nervös när jag stod där - men sen gav jag mig fan på det och litade på att jag kunde.
Och du... det blev en skitsnygg, jättebra flickis. *nöjd* den andra var mindre bra, och den tredje var bättre men mindre bra än den första. Såg ett ovanligt uttryck på en kamrat på träningen, och jag vet att hon är tävlingsinriktad. Jag undrar om hon ser mig som en motståndare, när jag ser henne som elit (vilket jag inte upplever mig själv som).
Jag kanske ska börja lyssna (på riktigt) på dessa människor omkring mig som berättar att jag är duktig, för min bild av mig själv är att jag är lat, får blackout under jissen, har inte riktigt rätt fokus i hokei och kommer inte riktigt ner i ställningarna så jag inte riktigt lyckas. Min bild av mig själv är att jag inte riktigt är bra.
Det är ju sällan jag åker hem från en tävling och känner mig nöjd med min insats. Jag minns inte när det har varit så. Jag minns bara att jag åker hem med en känsla av värdelös, att jag borde gett lite mer så kanske jag hade gått lite längre.
Ändå har jag fått veta att landslaget har koll på mig, att jag står med i deras bok över aspiranter.
Kanske ska sluta med självkritiken utan grund och börja ge mig själv konstruktiv kritik?

Jag ska komma i form först, sen får vi se vad som händer.
Nästa träning är på torsdag.

Apropå rubriken - jag ska på lunchdate idag, så jag är lite extra fin, sminkade mig lite extra. Träningsvärken väntar jag bara på (precis som en annan sorts värk). J skulle komma till 11:30, sen går vi nog och äter på den italienska restaurangen här i Farsta. Mysigt! :)

Igår var det träning, men vi hade även styrelsemöte. Beslutades att jag fortsätter vara föreningens sekreterare, Aina föreningens kassör och Micke föreningens ordförande.
Dessutom så ska vi ut och äta ramen (nudelsoppa á la Japan) på restaurang Ramen Ki-Mama den 11 februari kl 19:00. Det kommer bli jättekul! :)
Jag hoppas på att många kommer, med eller utan respektive/föräldrar.

    

Shio Ramen, Gekikara Ramen, Miso Ramen, Shoyu Ramen, Yakiniku Ramen.
Visst ser det gott ut?
Nudelsoppa ftw!

Jag hoppas att jag skall kunna komma igång ordentligt i år med taidon. Efter operationen i november har jag legat lite på latsidan, och det lockade inte SÅ mycket med gymmet heller. De extra julkilona känns. Men det är väldigt jobbigt att åka i en timme hem och stressa efter träningen när man bara vill varva ner och ta det lugnt. Speciellt när det gäller att passa en buss, som går en gång i timmen.
Men nu efter jag flyttat tror jag att jag kommer att ha enklare att komma till och från träningen! :) buss 182 är en bra linje, har jag kommit fram till - utan att nånsin ha åkt den.
Raka vägen från Sköndals centrum till Hökarängen och när vädret tillåter (dvs när is och snöslask försvinner) så ska jag skaffa mig en cykel och cykla. Både till jobbet och till träningen.

Det känns hemskt.. vi körde ett riktigt lugnt pass igår - och jag har träningsvärk! Då känner man att man är i dålig shape!
Tjolahopp!

I lördags var det SM i Nynäshamn, Gröndalshallen och det var awsome!
Vi startade tävlingen med en invigninsshow där Oliver gjorde en hokei medan Hannah, Andrus och Natalie gjorde en uppgjord fight i samband med Olivers hokei - det blev jättebra!
Därefter släckte vi ned hela Gröndalshallen för minnesceremonin för Seiken Shukumine (grundaren av Taido) och hans fru som nu båda har gått bort. Samtliga deltagare fick ett ljus att placera på ett bord med en "sand-trädgård" för att hedra minnet av dessa viktiga personer. Det följdes av en tyst minut.

Jag ställde upp i hokei, jissen och lagjissen.
I hokei kom jag till final mot Elin M från Göteborgs Taidoklubb - jag fick silvret med mig hem! Jag undrar hur det hade gått om jag inte börjat med fel hokei.. Då hade hon nog fått hårdare motstånd :)
I jissen fick jag en spark mot mitt högra öga, chocken klarade jag, men jag tappade min kontaktlins! Så vi började leta runt på mattan där efter min lins. Det är nog första gången i taidohistorian där en lins blir utsparkad under en jissenmatch. Tack vare Hannes K så fick jag tvätta linsen och kunde fortsätta köra. Jag kom 4a totalt, Rosanna K vann bronset.
I lagjissen, efter diverse konstiga skeenden på mattan och diverse skador, lyckades jag i min sista match för dagen få två ebi geris rakt in i solar plexus. Första gången, bad luck - men andra gången? Bara pinsamt!

De senaste två dagarna har jag låtit min mor fotografera (dokumentera) det enorma blåmärket jag har på min rumpa, som kom av ett knä i fighten. Jag lovar att det är enormt! ^^

Nu får vi se hur det blir med tävlandet, och tränande för mig i höst. Någon gång efter september kommer jag bli kallad till operation för mitt ben, då jag har en förtjockning av ben (tydligen 6 cm lång) och mitt i den här förtjockningen (såg ut som en bula på röntgenbilden) sitter en liten benflisa.
... inte så konstigt att det har varit svårt att träna ordentligt, att ge ordentligt med kraft i sparkar exempelvis..

Nej, nu får jag se fram emot träningen på söndag :)