Tandläkarbesök
Du anar inte hur förvånad jag blev när det helt plötsligt damp ner en kallelse i brevlådan för några veckor sedan om att det är dags igen för ett tandläkarbesök.
Jag minns sista gången jag var där *minnes-trudelutt med skimrande ljus, svartvit bild dyker upp* i Tyresö, gamla hederliga Folktandvården utanför Forellskolan runt hörnet från Tyresö Centrum. Och jag satt i tandläkarstolen med en vaksam blick på samtliga instrument som låter, får det att ila i tänderna och skrämmer slag på en med sitt otroliga sugljud medan tandläkaren berättade att jag skulle låta bli smågodis, läsk och annat onyttigt - när jag i sanningens namn endast höll mig till choklad och dessutom inte mycket. En chockad tandläkare - check.
Tandhygienisten var vänlig och lite moderlig (som de alltid verkar vara) och sade att hon skulle boka in mig ett år senare - precis innan jag fyllde 20 år - alltså jag var 18 och skulle precis fylla 19 år - och hon gjorde det för att jag skulle slippa betala för besöket. Nöjd gick jag därifrån, med uppmaning om att köpa mig munskölj (2 ggr/dagligen, sa tandläkaren och hytte med fingret), vilket jag gjorde. (och använde i cirkus 3 veckor)
Så idag var det dags igen, jag åkte i god tid från jobbet och hamnade i Tyresö 20 min innan bestämd tid. Lite typiskt var att jag ändå fick vänta till nästan kvart i (min inbokade tid var 10:30) innan det var dags.
Tandhygiensten tog 4 st röntgenbilder, varav tandläkaren Nikoo (av kvinnligt kön) kom in med bannor om att jag hade 5 små hål i tänderna - varav 2 har jag haft sedan sist. Hon visste vad hon pratade om, och kom inte med bannor - baserade på fördomare - om att jag åt för mkt godis, drack för mkt läsk eller smååt för mkt - men hon frågade.
Hon plockade bort tandsten och gav mig anvisningar om att borsta tänderna 2ggr/dagligen och även använda munskölj 2ggr/dagligen också. Och uppmaning om att inte småäta, äta godis eller dricka för mkt läsk.
Hon sa att hon skulle kalla mig om 1 ½ år igen och då för att kolla hur mina hål har betett sig.
Dagens ironi:
På mitt kvitto (jag fick betala nästan 400 kr, TROTS allmänt tandvårdsbidrag på 600 kr) stod det att jag fått basundersökning och diagnostik á 640 kr samt professionell tandrengöring, flourbehandling och kostrådgivning á 350 kr.
Fullkomlig ironi. Småät inte, drick inte för mkt läsk eller ät för mkt godis. Det hamnar under posten för professionell tandrengöring och kostrådgivning.
Jag är ändå nöjd med att jag ringt pappa och åt sushi i hans sällskap när han avnjöt en kopp kaffe. Trevligt att se honom, trots att han var förkyld. Och tur hade jag, han stod för lunchen och erbjöd sig även att skjutsa tillbaka mig till jobbet. Det tog 3 ggr så kortare tid än om jag skulle åkt kommunalt. *glad*
Det var roligt att träffa pappsen.
Och jag ska gå ner och köpa en tandborste, tandkräm och munskölj att ha på jobbet. *morgonseg* Vem orkar gå upp 10 min tidigare bara för att ordna med tänderna? Jag ordnar tid på jobbet istället :)
Because I left my heart in Tokyo..
Ända sedan i augusti när vi kom hem har jag och J funderat på när vi kan åka tillbaka. Och nu har vi funderat i månader, häromdagen gick vi in och kollade flyg. Mest bara på skoj.
Men vi hittade biljetter för 5600 kr/person (inkl skatter och försäkringar) och blev lyriska.
Och nu ska vi åka till Tokyo den 16 augusti.
JIPPIE!
Nu gäller det att totalspara. Idéer på billig&god mat som inte tar evigheter att göra?? LANGA!
Aggressioner på arbetsplatsen..
Eftersom vår verksamhet på jobbet ständigt är under utveckling har vi planeringsdagar lite då och då varje år. Igår var en sådan dag, och vi skulle bland annat diskutera bidragshandläggarnas arbetsbeskrivning (vilket är det jag är).
Och en av de andra (jag kallar det för) ekonomihandläggarna har aggressioner mot två andra i vår yrkesgrupp här, och de två jobbar mot Rehab-gruppen (som arbetar med att få långtidssjukskrivna ut i arbetslivet eller få sjukersättning/bostadstillägg).
Kvinnan med aggressioner kallar vi för Aggrotant, de andra två är Rehab-man och Rehab-kvinna. Rehab-samordnaren (socialsekreterare) är också del i historien jag kommer att berätta.
Aggrotant har sedan länge haft aggressioner mot Rehab-man+kvinna, dels för hon är missnöjd med att den ena har en socialsekreterarelön och den andra ojjar sig jämt över hur mycket de har att göra och hur mycket de gör. Men hennes missnöje gör att hon pratar skit, och hon är inte särskilt finkänslig. Rehab-man leker dessutom lillchef och gör sig viktig. Aggrotant undrar dessutom hur mycket de egentligen har att göra, med så få ärenden de har.
Sak samma, det som hände var att Aggrotant hade några synpunkter på en del av arbetsbeskrivningen och det fördes upp till diskussion. Diskussionen däremot blev otrevlig.
Rehab-samordnaren och Rehab-kvinna förde fram hur de arbetar, vilket funkar jättebra i praktiken för dem. Aggrotant förde fram hur hon och hennes socialsekreterare arbetar, vilket funkar jättebra för dem.
Kruxet var att Rehab-gruppen hade en annan syn på vad som var administrativt arbete och Aggrotant arbetade upp sig och blev argare och argare. Jag förde in ett inlägg och förklarade att just detaljen de diskuterade var något som vi andra (inkl Aggrotant) ser som ett socialsekreterarjobb då det handlar om att kolla närvaro - och kolla att planeringen följs, medan Rehab ansåg att det är ett rent administrativt arbete då det gäller att kolla närvaro.
Aggrotant vägrade ge sig, eftersom hon är envis och ständigt tycker att hon alltid har rätt, och jag blev väldigt generad. Hon påpekade (tänk dig en kvinna, snart pensionvänlig, röd i ansiktet av ilska och skriker) och förolämpade Rehab för de har så få ärenden. Hon är ju inte smidig någonstans.
Ingen annan arbetade sig upp till raseri i frågan, och jag vet att hon länge tänkt på det där. Summa summarum: hon fick äntligen öppna upp sig och släppa ut det, men skämde ut sig samtidigt.
Vår chef sade emot sig själv, när vi tog en liten paus direkt efter den här diskussionen sade vår chef att det är bra att diskussionen har kommit igång. Och vi skulle gå igenom allt, once for all typ. Vi gick igenom resterande arbetsbeskrivning innan lunch, men diskussionslusten fanns kvar även om de flesta var för skraja för att släppa ut den.
Efter lunch sade vår chef att hon sätter punkt där, och fortsätter. Däremot sade hon något som gjorde hela dagen mycket bättre: "Vi fikar kl 14.15 och sen slutar vi. Man behöver det ibland."
Så efter vi slutat åkte jag in till Rådmansgatan och satte mig på Café 60 och läste en stund med en chailatte. Mystorsdag.
Godmorgon måndagsmorgon
Jag hade nästan precis kommit till jobbet, gjort en kopp te, startat upp datorn när jag får höra att det är vattenfall i korridoren borta hos en kollega. När jag går dit och ser, det bara FORSADE vatten!
Någon hade ställt ut två hinkar (egentligen soptunnor), och ett glas. Glaset fylldes på några sekunder. Vi letade upp städerskans förråd och lade ut använda moppremsor för att suga upp vattnet.
Yvonne sprang runt som ett rosa streck och försökte få tag på någon som kan fixa läckaget. Och i bakgrunden hörde vi borrljud från ovanvåningen.
Någon sprang upp och försökte hitta dem som borrade, medan andra hämtade ännu fler moppremsor samtidigt som andra kom och bara tittade på.
Vi får helt enkelt hoppas på att vi får några som stoppar läckaget, någon som kan moppa upp (städerskan brukar komma mellan halv 9-halv 10) så Linnea får komma åt sitt rum.
Vilken start på den här veckan! En måndagsmorgon dessutom.
(Man skulle kunna tro att det var såhär enormt, men bara nästan)
