Bibbi Kay

Igår när jag åkte till japanskan kände jag hur det värkte i mina luftrör och jag kände mig riktigt hängig. Igår morse trodde jag tröttheten var kopplad till helgens bravader, men det visar sig nu att det inte BARA var det.
Och jag mådde sämre och sämre ju längre tiden gick.

Det visade sig att då de här katastroferna har drabbat Japan så har Akademibokhandeln (om den nu fanns där från början), Bokus, Adlibris mm slut på vår lärobok. Min lärare hade 2 exemplar, varav jag drog fram jämna pengar på direkten och enligt djungelns lag så vann jag den.
Det var ingen LITEN bok kan jag säga .. den är på 300 sidor ..

J tyckte vi gick långsamt fram, vet inte hur han riktigt kan se det på det sättet. Nog för att vi tog nästan en timme av gårdagens lektion till att gå igenom läxan, det gick långsammare igår än vad det gick förra veckan. Det roliga var att det han gav oss i läxa till nu på måndag (dels läsa kapitel 2 i boken, dels transkribera namn och yrken mm till hiragana - alltså japanska tecken) - hälften har jag och J redan gjort. Vi fick en liten folder med massa namn på städer, mat, kroppsdelar, familjenamn mm som endast skulle skrivas med hiragana på ungefär 6 sidor - och varken jag eller J fattade att vi bara skulle göra de första 60 orden. Vi gjorde alla sidor och blev klara. Så vi får mindre läxa till nästa vecka.

Är verkligen inte säker på om jag för över min rädsla för att bli ensam till min lägenhet och känner mig fruktansvärt ensam - men istället för att kunna slappna av så känner jag en närvaro. Vet inte hur det ligger till, men jag pratade med en arbetskamrat igår och hon berättade att hon kollar alltid under sängen innan hon går och lägger sig, hon har alltid en lampa tänd i närheten men inte i samma rum mm.
Även om "hoppet var ute" att det är enkelt och tryggt att bo ensam så kändes det bra att veta att det inte bara är jag som blir lite skraj när det låter och knäpper i rummen hemma.
Jag intalade mig själv igår att det handlar BARA om att värmen förändras i lampan när jag släckt som gör att det knäpper i rummet, likaså med tvn och golven knäpper för att jag gått på dem.
Men trots det så vaknar jag till med pumpande adrenalin när det knäpper flera gånger om i lampan. Och jag bannar mig själv och blir less på't.

I mina tidigare inlägg hoppas jag att mitt tvivel har genomsyrat texten, jag är realist i grund och botten. Jag tror fortfarande på flera liv och att själar kan stanna kvar i "vår värld" innan de går vidare.
Och det är skillnad på närvaron jag kände då (för det är ett faktum) och sedan mina känslor såhär i efterhand.
Kort och gott: jag kände en närvaro, sa åt den att gå vidare och lämna mig ifred, sedan har jag varit obehaglig till mods när det knäppt i lägenheten och blivit rädd och känt mig "mindre" ensam än vad jag egentligen var. Det som har hänt i efterhand är baserat på min rädsla vid tillfället och sedan har jag "frammanat" mörkräddheten, känslan av att inte vara HELT ensam.

Jag känner mig för liten i min stora lägenhet. Tre rum och kök är alldeles för stort för mig. Hade jag kunnat få en billigare 2 rok så skulle jag må bättre - inte massa läskiga tomma utrymmen som inte har någon själ.

Kort och gott:
» Jag gymmade fredags - stolt.
» Jag och J drack cola på kvällen och pluggade japanska tills klockan var halv 3.
» Felisija och Jonte har gjort slut - J drog till Jonte tidigt på lördagen.
» Jag och Eddie köpte en fin japansk whisky till Micke sensei som hade 50-års fest i lördags (det var så trevligt att jag nästan glömde att gå).
» Från fest till nästa fest, åkte till Hägerstensåsen och drack med Natha och Empi och två vänner till dem.
» Natha älskade tändaren jag köpte till henne i HK - i form av ett rött läppstift.
» Vi åkte till Rocks, mötte upp Bella och hennes kompis vars lillebror ville se någon bra rockklubb (men drog tidigt, dumma människor).
» Tiden ställdes om, men det sket buss 172 i. Speciellt den där första bussen som skulle gått 06:01 som jag tänkte ta i och med att jag vaknade upp på t-banan i Farsta (skulle klivit av i Hökis) och missat buss 182 hem. Så efter tokfrossa i nästan 20 minuter med kort kjol och i snålblåst var jag rätt less.
» Vaknade med tokont i ryggen, en jävla muskel som fått cp-ryck. Tog mig 10 min att sätta mig upp.
» Mamma hjälpte mig med lite massage, hon kom över.
» Taido styrelsemöte söndag kl 15, taidoträning kl 18.
» Fick med mig en lax/feta/soltorkad tomat-paj hem från Micke sensei - de hade så mycket över.
» Skittrött.

Jag drömde inatt om att Aye visade mig en handskrivet papper (vanligt jäkla A4) med en liten teckning på samt en text om att nånting nånting om nånting hon inte ville "om jag ska vara här i 3 år" - tror det där snackat om studier slog rot och sedan lite önsketänkande. Underligt.
Lördag är det triodag. Underbart! Då blir det vin och nudlar! Hon kommer tillbaka på fredag! Tiden har gått nu, det blir bättre nu! Ser fram emot det som fan!

Igår drog jag lite tidigare från jobbet, gick och handlade och kom hem i god tid - lagade mat - världens godaste pastaröra - och glodde på Naruto tills det var dags att gå till träningen.
Tror jag inbillade mig och var lite skraj i onödan, men jag kände mig mer mörkrädd och halvt-om-halvt icke-ensam. Så jag smsade J och sa det - kände mig ensam (fast inte rätt sorts ensam) och mörkrädd. ^^ Jag vägrar märka något mer nu. Vill verkligen inte. Gubbfan får gå vidare!

Snart är det lunch, jag visade upp min matlåda och lät Evelyn lukta. Hennes kommentar var "om du går ut ur rummet så kommer det inte finnas något matlåda kvar till dig". Det var SÅ gott tyckte hon ^^
Pastaröran - tagliatelle (med ägg), creme fraiche franska örter, rödlök, ruccola och rökt lax.

Men nu drog hon och Bettson (Elisabet som tipsade om tandblekningen) iväg för att gå på kurs, så jag får ha min matlåda för mig själv.

Bettson tyckte att hon såg att mina tänder blivit vitare, men jag såg inte ett skit. Och när jag frågade henne om det så förstod jag att jag gjort massa fel. Dels så ska man inte köra direkt efter man borstat tänderna (jag trodde det hade med de kemiska medlet att göra, att det skulle bli ilningar och sånt) - men det handlade om att tandkrämen skyddar tänderna fortfarande. Och att dricka vatten kan man, men jag drack verkligen hela tiden och misstänkte att jag råkat skölja bort tandblekningsgelen från tänderna.. Så nu, med de sista behandlingarna jag har kvar tänker jag vara försiktig. Göra det mitt på dagen istället (som idag, gjorde det på jobbet).

Och igår så var jag och tränade. Micke sensei körde på med oss, det var som svart och vitt i jämförelse med förra torsdagen (då körde vi lite Kali med Eddie, mest handtekniker). Igår körde vi både det ena och det andra, kan lova att hjärtat fick pumpa och lungorna flåsa.
Har än så länge inte så farlig träningsvärk, men det kommer väl sen :D Fast iofs jag ska till gymmet och träna mina problemområden idag å lite annat så det kanske inte blir så farligt ändå.
Kan du tänka dig att vi satt på knä, skulle därifrån (utan tår i) hoppa upp jämfota och hoppa över kompisens rygg. Väääärsta grodövningen! Och trots att jag blev trött, så hade jag spänsten. Till och med när jag gjorde flickis (bakåthandvolt) så gick det bra.

Nu såhär efter lunchen blev jag sötsugen och tog mig en bit mörk choklad - mmm... så gott!
Nej, jag ska försöka få lite gjort i eftermiddag så att jag kan gå avslappnad till Friskis&Svettis i eftermiddag! :)

Hur tänker man när man lämnar sitt barn på socialen? Personen ifråga var tydligen förbannad över något och drog från besöket - och lämnade sitt barn på 18 månader i socialens händer.
Den lilla flickan satt tyst i över en timme och bara tittade runt på alla omkring sig. Nu för bara tio minuter sedan började hon gråta. Trots att hon var ledsen så är det skönt att veta att hon inte bara stängde av pga traumat.
Kan ju säga att när jag kom upp till jobbet så blev jag lite förvånad över att det fanns ett mörkhyat barn (trots olika nationaliteter på vår enhet har vi ingen som är mörkhyad) hos oss. Än mer förvånad blev jag när jag fick veta att det inte var någon i personalens barn utan en klients.
Jag erkänner att jag har svårt att arbeta nu. Dels för att flickan var jättegullig, dels för hur ansvarslöst hennes mor betedde sig.

Herregud, vad ska vår värld ta vägen?!

Dels så var det lugnt igår när jag kom hem - imorse var det ännu lugnare. Jag riktigt kände att jag var ensam - och det var SÅ SKÖNT!
Såhär i efterhand är det svårt att avgöra om det var fantasi blandat med rädsla för att vara ensam som stod mig upp i halsen eller om det var på riktigt. Idag och igår kväll kändes det ju annorlunda.
Mamma tyckte jag skulle försöka få reda på om "han" (närvaron) ville att något skulle uträttas innan han gick vidare. Men som jag sa till henne "jag vill INTE veta att det är på riktigt, det kan få vara en känsla jag har - och inget mer. Jag vill inte SE något, jag vill inte få BEVIS för att det är på riktigt" .. typ som om en bok ramlar ur bokhyllan och att det ska vara en ledtråd till vad "han" vill.
Då skulle jag packa mina väskor och dra till pappa på en gång. Sånt där skrämmer skiten ur mig.

Imorse sov jag lite längre än jag gjort tidigare i veckan och det kändes - jag är lugnare till sinnes och är gladare. Passade på att leta fram kläder som jag ska ha på Modellfabriken idag, när jag och Bella ska fotas kl 18.45. Jag hoppas att de inte tar så jäkla höga priser .. jag ÄLSKAR ju sånt där!
Och jag har med mig mina nyaste kläder - mestadels det jag köpte i Hong Kong. Och mina snygga skor (som jag knappt kan gå i) från Tokyo - Shibuya 109. Skitsnygga mockaskor med klackar. Kan du tänka dig att jag betalade endast 80 kr för dem?! De var på rea .. ♥

Nej, nu måste jag göra klart det sista här i facklokalen innan jag går upp och jobbar arslet av mig idag (folk ska ju få sina pengar innan den sista) - tjoho.. Har med mig både lunch och middag - kommer INTE hinna hem emellan jobbet och photosession :P
Nu när den skrämmande närvaron hemma inte är där (hoppas det fortsätter så) så känns det rätt skönt att bara ha sig själv att ta hand om.

Okej.. igår hände ju vissa saker som jag inte riktigt kunde se eller så.
Och förutom att det som hände igår gjorde att jag sov oroligt och somnade nästan på ärendedragningen idag så .. ja vad det nu var jag skulle säga egentligen.
Hursomhelst, som det verkar hittills så funkade mitt snack igår. Sen jag kom hem har det varit lugnt - har känt (eller så har jag bara svårt att släppa det och låter fantasin dra iväg) att det varit en slags närvaro, men mer avvaktande och iakttagande än försök till någon slags kontakt.
För två timmar sedan somnade jag nästan i soffan (igen) efter att ha lagat skitgod mat - det blev lite exotisk kyckling med rbåde zucchini, lök, färska champinjoner och paprika i sås tillsammans med ris och krispig isbergssallad.

Jag tror att jag känner "kom igen nu då" för att jag vill få sova ordentligt inatt. Det är ju sjukt viktigt att sova, men jag vill orka med jobbet (måste jobba över imorgon) och orka plugga min japanska.
Jag skrev det tidigare och jag skriver det nu - fan vad det var roligt! :)
Ännu roligare är att när jag tittade på Naruto (i introsången skrivs de japanska tecknen ut) - och jag kunde läsa vissa! Visserligen har jag inte den blekaste om vad de betyder, men jag kan uttala dem iaf! :D

Har ont i mina skuldror/nacke. Jag hade tänkt att jag skulle gå och gymma idag efter jobbet, men kl 17 skulle jag och Micke sensei gå och titta på eventuella nya lokaler att träna i - framför allt framåt sommaren - då Gubbängshallen stänger. Så det sket sig, och beroende på hur jag och Natha gör på fredag så kanske jag kan gymma första gången nu.

Jag känner att "KOM IGEN NU DÅ" för att tandblekningen ska visa resultat. Jag ser ingenting än så länge. Och jag har använt min 6e behandling utsträckt på 4 dagar. Så det borde börja synas nu. Men jag ser inte ett skit :/
Ska bli kul att se efter sista behandlingen när jag tar en bild och jämför på datorn om det blev så stor skillnad som jag hoppats på :)

Nej, inget snusk här :P

Igår efter japanskan (som var awsome, jag bara älskar det! Trots 3,5 h intensiv lektion ville jag bara ha mer!) när jag kom hem så sa jag redan från början till "närvaron" att det är dags att gå vidare, att jag inte kan göra något, jag vill inte se något, vill inte prata med den som är där och att "du har dött, det är dags att gå vidare". Jag sa även att han (jag tror ju att det är mannen som bodde i min lägenhet innan mig, som sedan dog på sjukhuset) borde hälsa på sina nära och kära och inte mig.
Och det obehagliga är att jag kände - eller förnimde - hans frustration och upprördhet. Dessutom kändes det som att han stod typ 5 cm från mitt ansikte och stod och skrek - men det kan ha varit min fantasi. Det var i samband med att jag skulle gå och lägga mig. Han var efter mig in i badrummet, det kände jag - och han följde mig in i köket när jag var där och när jag drog mig från att gå och lägga mig ringde jag Aniela och pratade. Där uttryckte jag tydligt (mest för att han skulle höra) om att han hade dött och måste gå vidare och att det kändes lite obehagligt hemma. Med Aniela på tråden gick jag och lade mig.
Kan du gissa vad som hände? Jo, det knäppte 4 ggr mer i både vardagsrummet och vid min fotända (jag såg framför mig att han stod och skrek och hoppade) under ganska lång stund. Ungefär som att han var så jävla förbannad .. sen gick förnimmelsen över till uppgivenhet när insikten slog till. För - om det nu var så - om man står och skriker och hoppar .. hur kommer det sig att någon kan gå och lägga sig och somna? Då kanske - hoppas jag - att han märkte att det är inte riktigt samma värld han befann sig i som jag befinner mig i.
Innan jag somnade hörde jag hur det knäppte i vardagsrummet igen, sen somnade jag. Med tänd lampa. När klockan var tjugo över ett vaknade jag och släckte lampan.

Vad ska man göra utav det här? Vad tror du? Tror du jag bara inbillar mig? Eller var närvaron verkligen där?

Medarbetarsamtalet idag gick jättebra, det var ett jättebra samtal och jag gav konstruktiv kritik till min chef och visade intresse och engagemang och funderade vidare om verksamhetens utveckling tillsammans med min chef.
Vi kom överens om att jag ska fortsätta precis som jag gör (jag hade inga förbättringsområden, båda mina chefer är nöjda). Jag ska visa min chef (samt mina arbetskamrater) om hur man kan utnyttja kalendern i Outlook.
Nu är det dags för ärendedragning, får se hur mycket tid det blir över till handläggning idag.. om det ens blir någon..

Idag kl 17:00 skall jag vara i Åsö Vuxengymnasium för att börja min japanskakurs med J.
Igår planerade jag in att ta med mig mat och hela den grejen, så imorse var jag supereffektiv. Så fort jag kom upp var det in i duschen, expressfrukost och avnjöt ett avsnitt av Naruto - jag var väldigt strikt mot mig själv - när jag ätit klart såg jag vilken buss jag skulle hinna med och såg till att hinna med den.
Innan jag gick hemifrån tänkte jag "jag har mat med mig, då kan jag inte ha glömt något".
En kvart senare (världens lyx att bo så nära jobbet) står jag utanför jobbet och då slog det mig - hade glömt kallelsen till japanskakursen (det viktigaste) hemma. Så jag gick och bannade mig själv - men tur nog var ingen i närheten annars hade de givit mig väldigt underliga blickar..
En sväng hem på lunchen gjorde susen. Så idag kl 16:45 möter jag upp J vid Medborgarplatsen.

Något som stör mig är att igår kändes det - igen - som att jag inte var ensam hemma. Det var en närvaro i lägenheten, kunde däremot inte riktigt avgöra om den var i mitt rum eller om den var vardagsrummet eller hallen. Och så fort jag kände närvaron så spetsades mina öron och jag kände hur adrenalinet började pumpa någonstans i magtrakten. Jag funderade i mitt stilla sinne om jag överhuvudtaget skulle få nån sömn - och blev sur på mig själv när jag började tänka på filmer som Paranormal activity och det som jag och Natha diskuterat under lördagskvällen. Då kramades hjärtat ihop och adrenalinet pumpade i hela kroppen. Det allra värsta var när jag hört hur det knäppte i vardagsrummet (i tvn, men det var inte läskigt), sedan hörde jag hur det knäppte i golvet (tror jag) nedanför min fotända. Och till sist hörde jag hur det knäppte vid vänstersidan av sängen. Vid det laget vågade jag knappt öppna ögonen i rädsla för att faktiskt se något. Några långa minuter senare somnade jag.
Jag misstänker att det är mannen som bodde där innan mig som är tillbaka. Det var några månader sen han dog på sjukhuset, men vad jag har förstått så rör sig tiden annorlunda "på andra sidan".
Närvaron kändes inte trygg, samtidigt inte skrämmande - det är alltså ingen jag har träffat förut. Så därför tror jag inte att det är farmor eller faster som kommer förbi och "tittar till" mig.
Igår kväll när jag blev sådär tokrädd och fick skräckfilmsbilder i skallen vågade jag inte bara säga "Gå härifrån, lämna mig. Gå vidare". Det jag inte kan se eller röra vid är läskigt. Får se om jag vågar göra det nästa gång han kommer.

Fick ett meddelande på Facebook igår, det började då och idag lessnade jag fullständigt. Se meddelandeföljetongen:

Det var riktigt trevligt igår - först hittade jag två söta kjolar på HM som jag betalade med presentkort jag fick i julas. :)
Sen åt jag våfflor hemma hos J - skitgott var det! :)
Sen började problemen - dels så hamnade jag o J i en diskussion, dels så fick jag ett sms precis när jag skulle iväg o träffa Bella, Natha o Jossan - sen dog mobilen. Men jag åkte iväg ändå och stod och väntade vid Björns trädgård utan möjlighet att nå någon. Så efter en rundtur förbi Carmen (som Natha snackat om) så gick jag tilbaka till t-banestationen. Ingen där. Så till slut så frågade jag två tjejer som satt där om de kunde tänka sig hjälpa mig med att låna mig telefonen. De va jättesnälla och ställde upp.
Men där kom nästa problem. Mina nr satt i telefonen o inte på SIM-kortet. SÅ jag var körd ändå.
Jag åkte tillbaka till J och lånade laddare och ringde - de satt på undervåningen på Carmen! - vi bestämde iaf att mötas vid t-banan i Gamla stan.
Det var en jättehärlig kväll på 6 tunnan, jag drack mjöd - SKITGOTT - och blev ganska full. Tillräckligt för att vakna bakis idag. Fastän jag bara drack 3 mjöd och en starköl.
Jag klargjorde för Bella några saker som hon kommer kunna ta för givet, hade djupa diskussioner med Natha och mådde riktigt bra! Det var hur härligt som helst!
Och igår började jag första behandlingen av tandblekningen (hämtade den i fredags). Jag inbillade mig att jag såg skillnad, för jag såg inget egentligen. Det börjar först synas efter tredje behandlingen. Just nu sitter jag med dagens andra behandling - jag blir så otroligt törstig och torr i munnen! Det ilar inte, är inte öm eller nånting. Fast jag glömde egentligen bort att kolla vilken tid jag satte in den (ska sitta 30 min) och nu har jag nog suttit en timme med dem. Igår fick jag huvudvärk direkt efter en halvtimme - men då drack jag ingenting under tiden.
Men nu ska jag nog ta ut remsorna så att jag inte förstör något. Men min arbetskamrat som berättade om de här, råkade somna en kväll efter massa drinkar och vaknade upp några timmar efter med världens huvudvärk men utan andra problem.

Idag kom Fredrik, Jenny o ungarna förbi - jag bakade en äppelkaka och vi drack cappuccino och tittade på bilderna från Hong Kong. Jättemysigt. Och jag busade med både Kevin och Milo :)
Sen till middagsdags kom mamma över och vi gjorde en slags nudelsoppa med kyckling, isbergssallad och schallottenlök :) Skitgott var det! Väldigt mild mat, men god.
Men trots att det bara är en söndagssöndag så kom diskussioner upp, som jag inte är redo för - inte än, inte muntligt. Jag funderar väldigt mycket, men än är inget bestämt - det är inget som känns rätt - än.
Eftersom jag inte vet än, så låter jag tiden gå och låter hjärtat bestämma allteftersom. Tills dess har jag klivit bakåt ett steg och iakttar världen och försöker att inte känna mina ledsna känslor för mycket.
Väntar två veckor tills Aye är tillbaka i Sverige, sen tar jag för givet att jag kommer må bättre. Det kommer hända mer bra saker då.
Men nu får det vara bra för ikväll - ska njuta av dubbelavsnittet av Naruto och sedan krypa i säng.
Natti natti!

Kort och gott - jag har knappt varit hemma den här veckan.
Måndag: träning
Tisdag: inget speciellt, men jag avnjöt en cappuccino som höll mig vaken till midnatt
Onsdag: medverkande i test av ny spelidé
Torsdag: träning
Fredag: middag och afterwork.

Och idag är det lördag, jag ska först ta en (shopping) promenad i stan me J och sedan träffa Bella, Natha o Jossan ikväll.
Imorrn kommer Freddan o Jenny me barnen o tar en fika o kollar min lägenhet och på HK-bilder.

Och jag är skitless på min tvättmaskin! :(

Seg dag - fortfarande. Egentligen skulle jag haft medarbetarsamtal med min chef om en halvtimme, men hon hade skrivit in mig imorgon - hur hon nu får 17 mars till den 18 mars är för mig ett mysterium, särskilt när det är hon som har skrivit ut tiderna..
Men iaf, hon ska byta tid med mig också. Som för väldigt många andra här på jobbet.
Jag satt efter lunch och fick inte alls mycket gjort (men jag HAR varit produktiv idag) så jag valde att ta en paus och lade mig i massagestolen en halvtimme. Och somnade.

Jag hoppas att jag inte låg och snarkade!
Så nu efter jag vaknat satte jag på lite extrastarkt kaffe och slog mig ner för att jobba. Passar på att blogga lite tills koffeinet kickar in :P
Jag kan rekommendera Anthon Bergs nya smak på sin fairtrademärkta choklad - Raspberry & Blackberry med 72% mörk choklad. Så otroligt god! Det är så att jag tror att de har crisp i, men de har de inte - det är bärens frön. Skitgott!
Så, skål på er, mina sega-eftermiddags-vänner! :)

Fick sug efter Sweden Rock, ett sånt otroligt sug.
Såg på deras lista över klara speldagar att onsdagen kör 3 band jag vill se. Hardcore Superstar, Crashdïet och Black Veil Brides. Sen är det några på torsdagen jag vill se också, men banden mattas bara av - får se vad companiet väljer att gå och se.
I år tänker jag gå fullt ut - känns det som iaf. Just nu, när jag känner mig halvdeppig och vaknat på fel sida mm, känner jag bara att jag ska supa som fan under Sweden Rock. Inte så att jag blir immobilized, men såpass att jag blir bakis.
Känner mig som en klump gel med torkade kanter - och frasande kanter, withering är ett bättre passande ord.
Jag har typ pausat, det händer inget på jobbet - och jag orkar bara inte sitta där uppe i lunchrummet med alla jävla ljud. Väntar hellre, men jag får ju inget gjort ändå.

Känner mig fruktansvärt obekväm med mig själv just nu. I många aspekter.

Något stämmer inte riktigt.
Igår när jag kom hem - visserligen var det riktigt kul att vara med och utforma spelet (spelet var uppritat som "exempel" på stora papper) och komma med åsikter och kommentarer - men dels så var jag inte hungrig (vilket är ovanligt för mig) dels så kände jag mig inte ensam i lägenheten när jag kom hem. Det var ingen där. Obehagligt, sen hade jag svårt att somna. Det var precis som när jag var liten och trodde det var "monster" under sängen som gömde sig där tills jag somnat - så jag drog täcket upp till öronen fastän det blev skitvarmt.
Samma sak var igår - det hjälpte lite att prata med J innan jag släckte, men jag drog ändå upp täcket till öronen. Fick lugna mig själv med orsaker till ljuden jag hörde. "Ta det lugnt, det var bara tvn som knäppte." Några minuter senare "Ta de lugnt, det var bara grannarna som stängde en dörr."
Kanske därför jag vaknade upp med huvudvärk, har antagligen legat och spänt mig hela natten. Inte nog med det, jag känner mig lite halvsvullen i halsen.

Var ju sjuk veckan innan Hong Kong, men blev bättre under helgen. Så fort vi landade i HK så mådde jag bra, mådde bra HELA veckan och var utan problem - tills vi landade på Arlanda och vi satte oss på flygbussen. Då blev näsan täppt, mina bihålor svullnade lätt och jag kände mig deprimerad och sjuk igen.
Kände lite som att jag var allergisk mot Sverige.

Idag kl 15.00 ska jag ha medarbetarsamtal. Jag är inte ett dugg pepp inför det. Får nog dricka en kopp kaffe innan så jag blir mer positiv än vad jag känner mig nu.
Idag förstår jag varför folk dricker kaffe på morgon. Jag önskar mig en cappuccino - hemma. Igår när jag drack en till frukost blev jag pigg, positiv och glad. Jävla drog alltså.

Efter ett stormigt styrelsemöte blev jag rätt less och trött i huvudet. Kvinnan ifråga vägrade lyssna och det slutade med att hon frånsade sig sitt ansvar (som jag uppfattade) med omedelbar verkan.
Sen skrev jag styrelseprotokollet - hm, ska nog skicka iväg det till styrelsen.

Så nu medan jag väntar på att min tunnelbana ska gå (baaara en halvtimme kvar ..) så äter jag en perfekt mogen avokado med citronpeppar och suktar efter en cappuccino hemma och några (många) avsnitt av Naruto.

Jag vill åka till IKEA och tokshoppa - men nu har jag inte råd. Vore ju smart iofs att byta ut lampan till "garderobshallen" innan helgen så att pappa kan montera upp den när han kommer och ska hjälpa mig i helgen med att skruva fast min diskmaskin (den tippar när man drar ut lådorna) och balansera upp tvättmaskinen så att den står stilla när jag använder den. Är ju fan rädd idag att använda den! Vågar fan inte .. kommer ju till slut möta den ute i hallen istället för i badrummet .. *less*

Nej, en till avokado och sedan iväg!
Hoppas det är kul ikväll! Får iaf en biobiljett till! Får se det som en liten investering :)

Jag promenerade hem, fick vägvisning av min arbetskamrat och tack vare henne så gick jag en kortare väg hem - och den var fin :) mysig väg.
Kom hem efter en snabbrunda på Vi(som jag vill kalla vivo) sen blev det supergod köttfärssås och spaghetti framför tvn.
Sen gjorde jag beställningen på tandblekningsprodukterna. Och började spela WoW, mest för att prata med J.

Och fastnade :)

När jag sedan plockade undan efter maten så blev jag så suen på After Eight, så jag (som vanligt) började dra igång värsta projektet med att mala kaffebönor, värma mjölk och dra igång espressomaskinen - och gjorde mig en cappuccino med två After Eight medan jag tittade vidare på Desperate Housewives.
Det var SÅN hög mysfaktor att jag blev alldeles lycklig :)

Nackdelen blev bara att jag fortfarande är vaken trots att klockan är närmare halv tolv.. Och jag har inte duschat än efter promenaden hem ..
Jaja, vad ska man göra?! :) *rycker på axlarna* jag avnjuter min vardag!
En snabbdusch och lite undanplock - sen är det natti natti för mig.

Och jag har inte ens tittat på Naruto ikväll! Helt otroligt, jag börjar känna mig som en "normal" person igen :P
Trots att jag är halvhög på koffein och ipren mot mensvärken .. :P

Jag känner mig duktig. Har fått en del gjort, fastän mina ögon är typ svullna och jag har någorlunda svårt att koncentrera mig. (Som vanligt)

Och Aye, angående din kommentar på Pensionskoll-inlägget - I know - det ÄR viktigare att leva nu. Och ur ett annat perspektiv är det idiotiskt att sätta upp hinder för mig själv. Jag är bara rädd att ångra mig när jag är äldre.

Ja, idag känner jag mig duktig. Kroppen återhämtar sig från träningspasset igår och snart ska jag dela en lunch med min pojkvän, sen i eftermiddag ska jag GÅ hem.
There is no lacking off now!

Och efter lunch ska jag och Evelyn beställa tandblekningsstrips! :) Pengarna ska bara sättas in på mitt konto.
Jag hoppas att jag kan handla via mitt VISA-kort och inte måste tjafsa med Nordeas banktjänst online - har inte dosan med mig. Den ligger i min andra väska. Håll tummarna! :)

Nu är det snart dags för min kära pojkvän att höra av sig, så jag kan gå ner och möta honom.

Jag var skitduktig igår, *klappar mig själv på huvudet* trots att när jag kommit hem, satt mig i soffan och bara kände hur kroppen slappnade av och blev tung - medan jag tittade på Naruto och åt min halvknasiga middag (pangasius i ugnen me citron, grejjen var att den låg kvar för länge så citronen och saltet blev skitstarkt då vätskan förångades).
Men när klockan var dags att gå - så gjorde jag det.

Jag är glad att jag gick, för jag märkte hur dåligt jag mådde när jag kom igång igen på träningen. Så otroligt ur shape! Det snurrade i huvudet, jag hade ingen energi och lungorna ska vi inte ens tala om.
Men jag överlevde, jag sket i att mina gamaer inte var de snyggaste, att jag inte hängde med på alla omgångar - för jag ville hellre göra bra ifrån mig och satsade - och hoppade över omgången efter.
Och det bästa var att jag faktiskt var med och gjorde bakåthandvolt! Jag har inte gjort det på över ett år nu och blev nervös när jag stod där - men sen gav jag mig fan på det och litade på att jag kunde.
Och du... det blev en skitsnygg, jättebra flickis. *nöjd* den andra var mindre bra, och den tredje var bättre men mindre bra än den första. Såg ett ovanligt uttryck på en kamrat på träningen, och jag vet att hon är tävlingsinriktad. Jag undrar om hon ser mig som en motståndare, när jag ser henne som elit (vilket jag inte upplever mig själv som).
Jag kanske ska börja lyssna (på riktigt) på dessa människor omkring mig som berättar att jag är duktig, för min bild av mig själv är att jag är lat, får blackout under jissen, har inte riktigt rätt fokus i hokei och kommer inte riktigt ner i ställningarna så jag inte riktigt lyckas. Min bild av mig själv är att jag inte riktigt är bra.
Det är ju sällan jag åker hem från en tävling och känner mig nöjd med min insats. Jag minns inte när det har varit så. Jag minns bara att jag åker hem med en känsla av värdelös, att jag borde gett lite mer så kanske jag hade gått lite längre.
Ändå har jag fått veta att landslaget har koll på mig, att jag står med i deras bok över aspiranter.
Kanske ska sluta med självkritiken utan grund och börja ge mig själv konstruktiv kritik?

Jag ska komma i form först, sen får vi se vad som händer.
Nästa träning är på torsdag.

Apropå rubriken - jag ska på lunchdate idag, så jag är lite extra fin, sminkade mig lite extra. Träningsvärken väntar jag bara på (precis som en annan sorts värk). J skulle komma till 11:30, sen går vi nog och äter på den italienska restaurangen här i Farsta. Mysigt! :)

Under fikapausen nyss satt jag och tittade på min arbetskamrat medan hon pratade och slogs av hur vita tänder hon hade. Så jag frågade om hon blekt tänderna och sa att det såg väldigt fint ut när hon svarade jakande.
Hon berättade att hon och Evelyn pratat om det nyligen, så nu var jag och Evelyn inne på sidan där Elisabeth köpt sitt tandblekningsmedel.
För 499 kr får man 14 strips (för vardera över- och underkäke, totalt 28 strips). Effekten visas redan efter 3 dagar, fullständigt resultat är efter 14 dagars behandling. Färgen stabiliseras efter 2-6 veckor.

Så vi ska köpa tandblekning, jag och Evelyn :)

Jag hör redan den äckligt jobbiga TV-shopreklamsrösten "Get that dazzling smile you always wanted, get rid of those feelings of shame and smile again!" .. med tillhörande intervjuade människor "Med -varumärke-'s hjälp kunde jag ÄNTLIGEN börja skratta och le igen och inte behöva skämmas", "Tack -varumärke- mitt liv har förändrats!" Och så vidare ..

Men trots det är det något jag tänkt på länge och vill göra. Sen kan jag ju inte förneka att det kommer att locka att gå och le i spegeln mot mig själv ..
Steg 1 i mitt arbete för ett snyggare jag :) Eller egentligen steg 2, eftersom jag SKA iväg och träna idag. I slutet av veckan ska jag gå upp till en arbetskamrat på plan 12 som ordnar Friskis-kort till mig med förvaltningens 15% rabatt. Så ska jag börja gymma två-tre gånger i veckan.
Nästa vecka börjar japanskan också, så då blir det ännu viktigare att jag tar igen måndagens träning på annat sätt.

Jag vaknade efter 8 timmars sömn (och det var efter småsomnande i soffan igår kväll) totalt slut.. Jag orkade knappt öppna ögonen, mina ögon och bihålor kändes svullna. Jag blir riktigt less på mig själv - för jag har kommit fram till VARFÖR jag är så totalt utmattad.

Jag har inte tränat på en månad. (Vet att första träningen jag struntade i var Alla Hjärtans dag, vilket var en måndag)

Så idag har jag ingen ursäkt överhuvudtaget. J kommer inte vara hemma hos mig, jag har ingen kurs på eftermiddagen och jag kan inte ens ursäkta mig med att komma undan för att jag måste laga mat - fick lunchen serverad idag så min matlåda jag förberedde igår står och väntar på mig hemma.
Och direkt gick tankegången: men tänk vad skönt att bara komma hem och slänga mig i soffan och glo på Naruto tills jag somnar.
Dålig vana! Dåligt beteende! Och en annan sak .. efter veckan i Hong Kong kände jag idag när jag gick förbi en bar inne vid Östermalmstorg (observera att kl var 09:55) på väg till seminariet "Pensionskoll med TCO-förbundet" så kände jag bara "Ååh.. vad det skulle vara gott med ett kallt glas vitt vin" och gav mig själv en mental bitchslap.
Men det är inte alkoholen i sig som lockar, utan livet jag lever på semestern. "Klart jag kan ta mig ett glas vin. Eller 3.." På semestern har jag råd att spendera utan att bry mig, äta den där goda maten utan problem och njuta av ledig tid.

Fick nyttig information idag på pensionskollen. Det är inget jag kan återge egentligen, förutom att uppmana alla jag känner att välja arbeten med kollektivavtal (oavsett om du står i valet mellan ett högre betalt jobb)- genom det får man en mer stabil tjänstepension (än på en arbetsplats utan kollektivavtal) samt en hel radda med försäkringar.
Med kollektivavtalad tjänstepension menas med att företaget pratat med försäkringsbolag och sagt "vi har si och så många anställda som kommer placera sitt pensionssparande hos er, ni får sänka era avgifter så våra anställda får mer pension för sina placerade pengar".
Om en arbetsgivare säger att de inte har kollektivavtal innebär det att du själv får placera din tjänstepension, och om du har otur innebär det att du betalar så höga avgifter att ditt sparande går back istället.

Något annat jag lärde mig var att om man ska vidareutbilda sig så kan man glömma att sluta jobba vid 65 års ålder. Det finns inte en chans att du kommer ha ett drägligt liv som pensionär om du INTE jobbar under de år du väljer att plugga. Helt sjukt alltså!
Tänk på att det pensionskapitalet som sätts undan när du är ung - det är ju de pengar som har längst tid på sig att växa. De pengar du tjänar som 30-åring hinner alltså växa än de som du tjänar vid 60 års ålder.

Något jag hörde i fikarummet för något halvår sedan var nog det bästa pensionssparartipset jag kan tänka mig: köp en lägenhet i ung ålder, betala av alla lån och sedan när du går i pension så säljer du tillgången och lever drägligare på pengarna.
Att köpa lägenhet är alltså något att sträva efter.

Men något som jag blev ställd att hantera var frågan om hur jag vill leva mitt liv. Vill jag dra iväg och resa över hela världen och bo här och där och se hur det är, för att sedan inte få ett skit för den tiden när det sedan gäller pensionen?
Förstå att man redan som ung ska planera sitt liv, det är galet. Orimligt att säga åt en 16-åring att välja inriktning i sitt liv, när man är 25 kanske man vill något annat och ytterligare något annat när man är 40 år.
Men hur som helst, det panelen under det här seminariet sa var iaf att "det spelar ingen roll hur du väljer, så länge du gör ett val och vet varför du gör det valet" - typ väljer du att resa runt hela världen i 2-3 år och utforska allt, så kommer det ju påverka din pension. Likväl om du väljer olika pensionsfonder, hur du vill att din pension ska förvaltas. Tänk dig själv när du står vid pensionens rand och inser att du inte gjorde något val, och kanske ångrar dig. Att inte förändra något är också att göra ett val, men sätt dig in i hur det funkar så du gör ett aktivt val.
Det är nog det man kan summera informationen min förmiddag presenterade.
Nu får det vara nog idag, nu vill jag ha en kopp te. Sen ska jag iväg och träna ikväll!

Många tankar, många känslor, många funderingar.

Vem är jag idag? Vill jag vara så? Är jag nöjd där jag är? Hur vill jag egentligen att mitt liv ska se ut?

Caged bird, ready to fly.

Tänk att jag inte har lyckats gjort något annat idag än att snurra runt. Det är ju helt otroligt.
Jag vet inte vad som händer, men nu är det första gången jag verkligen känner att jag behöver semester från semestern ..
Jag förstår inte vad jag gör, eller vad som händer och att tiden går. Om 13 minuter är det fika med semlor. Och jag känner bara för att slänga ut min semla från 11e våningen och se hur den faller sönder, eller kasta den på en arbetskamrat och starta fikabrödskrig ^^
Idag känner jag mig inte som en människa. Jag ser, hör, känner beröring och lukter, jag rör mig och pratar - men jag är egentligen en maskin idag. Hjärnan har fortfarande semester. Jag har fått så dålig sömn under resan att nu - även i vaket tillstånd - kommer minnesbilder upp och håller mina tankar sysselsatta.

Önskar att Fredrik, Jenny och ungarna kommer över på en fika snart - de har fortfarande inte sett lägenheten i ordnat skick. Jäkla Fredrik som ringde några timmar in på mitt öppet hus och frågar om det är okej att de inte kommer - för att Milo låg och sov just då. Det sved och jag blev förbannad - kanske märks - i och med att jag minns det även i denna stund.

Visserligen är de inte välkomna idag, som jag skrev förut så har jag fortfarande ett chips under soffbordet från inflyttningsfesten på lördagskvällen innan vi åkte till HK.

När blir jag mig själv igen?

Kom till jobbet imorse, efter att ha sagt hejdå till J - som idag flyttar hem till Zinken.
Alla papper var som kinesiska för mig (och jag kan inte säga att jag förstod något, trots att jag varit i Kina i en vecka) - jag förstod inte varken in eller ut. Då insåg jag att jag är rätt bra jetlaggad.
Det har hänt mycket under veckan i Hong Kong, tänker inte berätta om det här - inte mer än vad jag redan gjort hittills - resten får lov att höras face-to-face.
Alltså jag är typ illamående av jetlag, är trött, kan inte tänka rakt och orkar inte. Vet inte ens om jag kommer åka till J i eftermiddag och återuppleva resan via videorna han filmade där. Tufft att åka ensam.
Jag vet inte hur jag ska få något gjort idag. Det jag vill är typ att få det städat hemma, bjuda över några vänner på fika och (redan ha bakat för att) kunna bjuda på kanelbullar eller muffins till.
Det ligger fortfarande ett chips på golvet under soffbordet efter inflyttningsfesten lördagen innan vi åkte till Hong Kong. Sen vet jag inte vart det (fortfarande) gröna bladet kommer ifrån som gör chipset sällskap. Dessutom vill jag rensa kameran på bilder (det blev runt 400 bilder) och gå igenom allt igen.
Villl inte träffa vissa igen, vissa längtar jag efter, vissa saker önskar jag att jag kunde ordna i en handvändning - och vissa saker vill jag bara måla om situationen på.

Nu lunch, sallad och en köttbit - (och lite bea-sås) har SAKNAT sallad. Har värsta cravings för sallad. Hm, jag är nog rejält jetlaggad om jag märker att det snurrar i skallen fast jag sovit närmre 10 timmar inatt..

HEHAJAG VET INTE VAD JAG SKRIVER JUST NU+,FÖR MOBILEN HAR FUCKAT UPP SIG! EHL O TYDLIGEN SÅ FUNKAR INTE ENTER.-.- MEN HERE WE BO...    VI BOR UI NGN LÄGENHET HÄR, HAR FÅTT NAGLARNA FIXADE p, DRUCKIT CHAMPAGNE O SEDAN DRAGIT IVÄG PÅ TAPAS!   GALET GOTT. IMORRN SKA NÅRET FIXAS KL TVÅ TILL FEM O SEN ÄR DE BRÖLLOP KL SEX.   M   jAG VILL GÅ PÅ HELKROPPSMASSAGE, DE KOSTAR BARA  230 HONGKONG DOLLAR... SDE E LITE MINDRE I SVENSKA PENGAR!    SKA SE OM JAG KAN LÄGGA UPP EN BILD AV EN EGGTART JAG ÅT IDAG.... DET LÅTER HUR ÄCKLIGT SOM HELST_3.. MEN DE VA SKITGOTT!!!! DE VAR DESSUTOM FRÅN HK'S BÄSTA KONDITORI.. AWSOME                       DE HÄR VA PÅ FLYGPLATSEN NÄR VI PRECIS LANDAT. INSER ATT OM JAG SKA FÖRSÖKA LADDA UPP NGN BILD AV MINA REDAN HUNDRATALS BILDER KOMMER DE NINNA BLI TYP SÖNDAG INNAN JAG HITTAT ERÄTT... SER OM JAG FÅR UPP DEN PÅ FACEBOOK. PUSS!!