Visste jag mer skulle jag skriva en rubrik.
Tänk att jag inte har lyckats gjort något annat idag än att snurra runt. Det är ju helt otroligt.
Jag vet inte vad som händer, men nu är det första gången jag verkligen känner att jag behöver semester från semestern ..
Jag förstår inte vad jag gör, eller vad som händer och att tiden går. Om 13 minuter är det fika med semlor. Och jag känner bara för att slänga ut min semla från 11e våningen och se hur den faller sönder, eller kasta den på en arbetskamrat och starta fikabrödskrig ^^
Idag känner jag mig inte som en människa. Jag ser, hör, känner beröring och lukter, jag rör mig och pratar - men jag är egentligen en maskin idag. Hjärnan har fortfarande semester. Jag har fått så dålig sömn under resan att nu - även i vaket tillstånd - kommer minnesbilder upp och håller mina tankar sysselsatta.
Önskar att Fredrik, Jenny och ungarna kommer över på en fika snart - de har fortfarande inte sett lägenheten i ordnat skick. Jäkla Fredrik som ringde några timmar in på mitt öppet hus och frågar om det är okej att de inte kommer - för att Milo låg och sov just då. Det sved och jag blev förbannad - kanske märks - i och med att jag minns det även i denna stund.
Visserligen är de inte välkomna idag, som jag skrev förut så har jag fortfarande ett chips under soffbordet från inflyttningsfesten på lördagskvällen innan vi åkte till HK.
När blir jag mig själv igen?
Jag vet inte vad som händer, men nu är det första gången jag verkligen känner att jag behöver semester från semestern ..
Jag förstår inte vad jag gör, eller vad som händer och att tiden går. Om 13 minuter är det fika med semlor. Och jag känner bara för att slänga ut min semla från 11e våningen och se hur den faller sönder, eller kasta den på en arbetskamrat och starta fikabrödskrig ^^
Idag känner jag mig inte som en människa. Jag ser, hör, känner beröring och lukter, jag rör mig och pratar - men jag är egentligen en maskin idag. Hjärnan har fortfarande semester. Jag har fått så dålig sömn under resan att nu - även i vaket tillstånd - kommer minnesbilder upp och håller mina tankar sysselsatta.
Önskar att Fredrik, Jenny och ungarna kommer över på en fika snart - de har fortfarande inte sett lägenheten i ordnat skick. Jäkla Fredrik som ringde några timmar in på mitt öppet hus och frågar om det är okej att de inte kommer - för att Milo låg och sov just då. Det sved och jag blev förbannad - kanske märks - i och med att jag minns det även i denna stund.
Visserligen är de inte välkomna idag, som jag skrev förut så har jag fortfarande ett chips under soffbordet från inflyttningsfesten på lördagskvällen innan vi åkte till HK.
När blir jag mig själv igen?
Kommentarer
Trackback
