Glääädjande nyheter!
JAG KOMMER BLI AV MED ÄCKLET!
Alltså, jag kommer att få byta rum! Som i inlägget från tidigare på fredagen där jag kokade av ilska så framgick det tydligt att jag inte var så superförtjust i äcklet.
Så jag fick nog, diskuterade hur jag skulle gå till väga med kära mor på lunchen. Direkt efter lunch fick jag dessutom stöd av två underbara kollegor.
Sen gick jag in till vår biträdande chef och *kunde dock inte hålla tillbaka tårarna* berättade att det är svårt att arbeta i samma rum och förklarade att anledningen till tårarna är att det har blivit för mycket. Orkade liksom inte mer. Hon var jättegullig och deltagande och hjälpsam, men hon är inte ansvarig för förflyttning mellan rum utan det får tas med enhetschefen.
Så jag väntade på att försöka få kontakt med henne, hon satt upptagen i möte och när hon fick en ledig stund (jag försökte få in en fot innan en annan kollega - som gått in i väggen och är på rehabilitering nu skulle in) ställde jag min fråga lite i förbifarten. Hon svarade kallt att hon inte kan träffa mig nu utan måste ta min kollega först.
Eftersom jag fortfarande var upprörd och skakis i kroppen, kom tårarna igen - hon såg så kall ut - jag trodde det var kört.
Men, när klockan var 16.00 kom hon förbi och vinkade in mig till sitt rum och jag gav mig fan på att jag inte skulle gråta igen - jag ÄR inte en sån som springer in till cheferna och gråter så fort något går åt skogen.
Jag förklarade kortfattat - med vissa detaljer - om hur arbetssituationen ser ut i vårt rum. Och framhävde att jag inte vill behöva vara otrevlig mot en arbetskamrat för att jag ska få jobba i lugn och ro.
Jag höll på att ramla av stolen när hon sa "Men självklart ska du få sitta där då" och berättade vidare att det däremot kommer att ta några veckor, för de har även planer på att möblera om i rummen överhuvudtaget. Och även att vi ekonomihandläggare får arbeta mot en annan socialsekreterare.
Så möjligheten finns att jag helt och hållet SLIPPER arbeta med "äcklet". Men jag vågar inte hoppas. Inte än.
Nu gäller det bara att bita ifrån så fort han stör mig, om det nu inte har med de klienter som jag arbetar med att göra förstås.
