Aggressioner på arbetsplatsen..
Äntligen har fredagen kommit!
Eftersom vår verksamhet på jobbet ständigt är under utveckling har vi planeringsdagar lite då och då varje år. Igår var en sådan dag, och vi skulle bland annat diskutera bidragshandläggarnas arbetsbeskrivning (vilket är det jag är).
Och en av de andra (jag kallar det för) ekonomihandläggarna har aggressioner mot två andra i vår yrkesgrupp här, och de två jobbar mot Rehab-gruppen (som arbetar med att få långtidssjukskrivna ut i arbetslivet eller få sjukersättning/bostadstillägg).
Kvinnan med aggressioner kallar vi för Aggrotant, de andra två är Rehab-man och Rehab-kvinna. Rehab-samordnaren (socialsekreterare) är också del i historien jag kommer att berätta.
Aggrotant har sedan länge haft aggressioner mot Rehab-man+kvinna, dels för hon är missnöjd med att den ena har en socialsekreterarelön och den andra ojjar sig jämt över hur mycket de har att göra och hur mycket de gör. Men hennes missnöje gör att hon pratar skit, och hon är inte särskilt finkänslig. Rehab-man leker dessutom lillchef och gör sig viktig. Aggrotant undrar dessutom hur mycket de egentligen har att göra, med så få ärenden de har.
Sak samma, det som hände var att Aggrotant hade några synpunkter på en del av arbetsbeskrivningen och det fördes upp till diskussion. Diskussionen däremot blev otrevlig.
Rehab-samordnaren och Rehab-kvinna förde fram hur de arbetar, vilket funkar jättebra i praktiken för dem. Aggrotant förde fram hur hon och hennes socialsekreterare arbetar, vilket funkar jättebra för dem.
Kruxet var att Rehab-gruppen hade en annan syn på vad som var administrativt arbete och Aggrotant arbetade upp sig och blev argare och argare. Jag förde in ett inlägg och förklarade att just detaljen de diskuterade var något som vi andra (inkl Aggrotant) ser som ett socialsekreterarjobb då det handlar om att kolla närvaro - och kolla att planeringen följs, medan Rehab ansåg att det är ett rent administrativt arbete då det gäller att kolla närvaro.
Aggrotant vägrade ge sig, eftersom hon är envis och ständigt tycker att hon alltid har rätt, och jag blev väldigt generad. Hon påpekade (tänk dig en kvinna, snart pensionvänlig, röd i ansiktet av ilska och skriker) och förolämpade Rehab för de har så få ärenden. Hon är ju inte smidig någonstans.
Ingen annan arbetade sig upp till raseri i frågan, och jag vet att hon länge tänkt på det där. Summa summarum: hon fick äntligen öppna upp sig och släppa ut det, men skämde ut sig samtidigt.
Vår chef sade emot sig själv, när vi tog en liten paus direkt efter den här diskussionen sade vår chef att det är bra att diskussionen har kommit igång. Och vi skulle gå igenom allt, once for all typ. Vi gick igenom resterande arbetsbeskrivning innan lunch, men diskussionslusten fanns kvar även om de flesta var för skraja för att släppa ut den.
Efter lunch sade vår chef att hon sätter punkt där, och fortsätter. Däremot sade hon något som gjorde hela dagen mycket bättre: "Vi fikar kl 14.15 och sen slutar vi. Man behöver det ibland."
Så efter vi slutat åkte jag in till Rådmansgatan och satte mig på Café 60 och läste en stund med en chailatte. Mystorsdag.
Eftersom vår verksamhet på jobbet ständigt är under utveckling har vi planeringsdagar lite då och då varje år. Igår var en sådan dag, och vi skulle bland annat diskutera bidragshandläggarnas arbetsbeskrivning (vilket är det jag är).
Och en av de andra (jag kallar det för) ekonomihandläggarna har aggressioner mot två andra i vår yrkesgrupp här, och de två jobbar mot Rehab-gruppen (som arbetar med att få långtidssjukskrivna ut i arbetslivet eller få sjukersättning/bostadstillägg).
Kvinnan med aggressioner kallar vi för Aggrotant, de andra två är Rehab-man och Rehab-kvinna. Rehab-samordnaren (socialsekreterare) är också del i historien jag kommer att berätta.
Aggrotant har sedan länge haft aggressioner mot Rehab-man+kvinna, dels för hon är missnöjd med att den ena har en socialsekreterarelön och den andra ojjar sig jämt över hur mycket de har att göra och hur mycket de gör. Men hennes missnöje gör att hon pratar skit, och hon är inte särskilt finkänslig. Rehab-man leker dessutom lillchef och gör sig viktig. Aggrotant undrar dessutom hur mycket de egentligen har att göra, med så få ärenden de har.
Sak samma, det som hände var att Aggrotant hade några synpunkter på en del av arbetsbeskrivningen och det fördes upp till diskussion. Diskussionen däremot blev otrevlig.
Rehab-samordnaren och Rehab-kvinna förde fram hur de arbetar, vilket funkar jättebra i praktiken för dem. Aggrotant förde fram hur hon och hennes socialsekreterare arbetar, vilket funkar jättebra för dem.
Kruxet var att Rehab-gruppen hade en annan syn på vad som var administrativt arbete och Aggrotant arbetade upp sig och blev argare och argare. Jag förde in ett inlägg och förklarade att just detaljen de diskuterade var något som vi andra (inkl Aggrotant) ser som ett socialsekreterarjobb då det handlar om att kolla närvaro - och kolla att planeringen följs, medan Rehab ansåg att det är ett rent administrativt arbete då det gäller att kolla närvaro.
Aggrotant vägrade ge sig, eftersom hon är envis och ständigt tycker att hon alltid har rätt, och jag blev väldigt generad. Hon påpekade (tänk dig en kvinna, snart pensionvänlig, röd i ansiktet av ilska och skriker) och förolämpade Rehab för de har så få ärenden. Hon är ju inte smidig någonstans.
Ingen annan arbetade sig upp till raseri i frågan, och jag vet att hon länge tänkt på det där. Summa summarum: hon fick äntligen öppna upp sig och släppa ut det, men skämde ut sig samtidigt.
Vår chef sade emot sig själv, när vi tog en liten paus direkt efter den här diskussionen sade vår chef att det är bra att diskussionen har kommit igång. Och vi skulle gå igenom allt, once for all typ. Vi gick igenom resterande arbetsbeskrivning innan lunch, men diskussionslusten fanns kvar även om de flesta var för skraja för att släppa ut den.
Efter lunch sade vår chef att hon sätter punkt där, och fortsätter. Däremot sade hon något som gjorde hela dagen mycket bättre: "Vi fikar kl 14.15 och sen slutar vi. Man behöver det ibland."
Så efter vi slutat åkte jag in till Rådmansgatan och satte mig på Café 60 och läste en stund med en chailatte. Mystorsdag.
Kommentarer
Trackback
