Söndag var en SKITdag!
Okej, var beredd på bitterhet ut i minsta fiberoptisk kvadratcenitmeter av skärmen nu..
Söndagen började mysigt, med läsning vid frukostbordet med gott ägg. Jag fortsatte läsa, men gjorde paus för att boka biljetten till Hong Kong (det var andra bra saken under söndagen), sen läste jag vidare i soffan.
Jag avstod från att göra ordentlig lunch, eftersom vi skulle ha möte på G-star Café i Gubbängen - där de serverar gudomliga foccacias och sallader i övrigt och har supertrevligt bemötande.
Så lite hungrig skyndar jag mig sedan iväg till bussen (fastän jag helst ville sova en stund och fortsätta dega i soffan med boken) och hoppar mellan vattenpölarna för att slippa bli blöt.
Vid hållplatsens början (i färdriktning) låg den största vattenpöl jag sett, och jag tänkte för mig själv "hoppas jag inte blir nedskvätt av någon passerande bil". Det hände inget så det var lugnt, men vart var bussen?
Helt plötsligt kommer en minibuss fullproppad med ungar och deras föräldrar, som stannar i början av hållplatsen (precis efter pölen) och då ska de packa ur alla ungar och väskor och jag vet inte vad. DÅ kommer bussen.
Tack vare den idiotiska stoppet i början av hållplatsen så kunde busschauffören inte köra förbi och in på hållplatsen utan tvingas därmed att stanna I DEN JÄVLA PÖLEN .. det var decimeterdjupt vatten.
Ungarna springer ju med sina gummistövlar rakt igenom pölen och knackar på dörren till bussen - som släpper på dem. Ja, då kan ju inte jag stå kvar - där blir väl chaffisen sur. Så jag suckar och kånkar på dator o träningskläder och får plumsa genom den där jävla pölen!
Hungrig och blöt, satt jag och svor på bussen för mig själv. Jag ville typ hänga idioten. VARFÖR inte bara köra fram till slutet av hållplatsen för att INTE hindra trafiken??? IDIOT!
Kom till slut fram till Gubbängen (tänker inte ens gå in på busstrafiken och bussbyte i Norra Sköndal..*grr*) och möter Micke sensei där. Då hade caféet stängt pga att de haft fest under lördagskvällen. Där rök min lunch.
Vi promenerade hem till Micke och satte upp alla våra datorer och började mötena.
Mickes kära mor hade bakat supergoda kolakakor, och Eva-Maria (hans fru) hade tagit fram äppelpaj och vaniljsås. Tur de, men det var ju inte en riktig måltid - och defenitivt inget ordentligt att träna på.
Trots att jag fick torka strumporna på ett element blev de ju blöta så fort jag stoppade ner fötterna i skorna igen - till träningen.
Under träningen tappade jag energin totalt, och kunde inte tänka riktigt rakt. Vi skulle hitta på någon kontraattack - och jag hittade på en som visserligen är ovanlig och inte ofta använd - men det går. Och man får kraft! :)
Men allt annat gick i sirap.
Träningen slutade kl 20.00 - vilket innebar att jag inte skulle hinna med närmsta buss 805 (som går 1 ggn/timmen) - så jag sög i mig lite Yoggi Yalla medan jag umgicks med Elin och Eddie på tunnelbanan.
Pank som jag nu är (eftersom jag betalade min o Js biljett igår), ville jag inte köpa mig något, och dessutom hade säkert pappa å Annika tänkt middag åt mig. Så jag tog första bästa buss till centrum, och fick vänta på nästa (875).
Men när jag väl gick av bussen, efter att ha gjort ingenting och blitt stressad över det, vid tyresö skola och började promenera - trött, hungrig och nedtyngd av tung dator och träningskläder. KLART som fan att tövädret har gjort alla väger snorhala. Däremot hade det säkert vart en jäkla syn att se mig där jag nästan tratta på arslet. Vet inte ens hur jag återvann balansen, har bara en känsla av att jag (på ena benet, andra var i luften) sjönk ner på huk - och sen återvann jag balansen.
Det brukar ta 12-13 min att komma hem i promenadväg från skolan. Eftersom det var söndagskväll hade ingen varit och grusat vägarna .. så jag gick med myrsteg hem. MM, SKITKUL! *murmel murmel*
Sen var droppen kommen när jag skulle upp för vår backe - precis utanför huset - nästan i mål. Ej grusad väg, och plusgrader = glansis. Men det fanns grus .. ibland.
Jag stannade 3-4 ggr och undrade hur i helvete jag skulle lyckas komma ytterligare en meter uppför. När jag väl skulle kliva av vägen och upp på garageuppfarten (inget grus alls) så började jag glida. Jag kom inte upp!
Då var jag så nära tårarna att jag inte visste hur jag skulle palla.
Men efter mycket lirkande, och diverse skrämmande av skogsdjur pga arga och förtvivlade utrop lyckades jag.
Sista bra saken den dagen var att de HADE fixat mat åt mig, kinamat - fläsk med grönsaker och ris. Det var gott, men jag hade svårt att avnjuta smaken då jag typ hällde i mig maten. Och stressade in i duschen innan jag ÄNTLIGEN fick gå och lägga mig.
Efter jag krypit ner och tänkte ironiskt "jaha, vad ska jag tänka på nu då som håller mig vaken halva natten?" och nästan slumrat in får jag ett "go natt 'skling" från J. Svårt läge, men jag valde att bli glad att han tänkte på mig.
Det var min SKITsöndag. Var nästan glad när jag vaknade imorse och visste att söndagen var förbi.. och idag är det liksom MÅNDAG. Och lång måndag dessutom. Träning ikväll, kommer hem som tidigast 21.40. Tjoho..
Söndagen började mysigt, med läsning vid frukostbordet med gott ägg. Jag fortsatte läsa, men gjorde paus för att boka biljetten till Hong Kong (det var andra bra saken under söndagen), sen läste jag vidare i soffan.
Jag avstod från att göra ordentlig lunch, eftersom vi skulle ha möte på G-star Café i Gubbängen - där de serverar gudomliga foccacias och sallader i övrigt och har supertrevligt bemötande.
Så lite hungrig skyndar jag mig sedan iväg till bussen (fastän jag helst ville sova en stund och fortsätta dega i soffan med boken) och hoppar mellan vattenpölarna för att slippa bli blöt.
Vid hållplatsens början (i färdriktning) låg den största vattenpöl jag sett, och jag tänkte för mig själv "hoppas jag inte blir nedskvätt av någon passerande bil". Det hände inget så det var lugnt, men vart var bussen?
Helt plötsligt kommer en minibuss fullproppad med ungar och deras föräldrar, som stannar i början av hållplatsen (precis efter pölen) och då ska de packa ur alla ungar och väskor och jag vet inte vad. DÅ kommer bussen.
Tack vare den idiotiska stoppet i början av hållplatsen så kunde busschauffören inte köra förbi och in på hållplatsen utan tvingas därmed att stanna I DEN JÄVLA PÖLEN .. det var decimeterdjupt vatten.
Ungarna springer ju med sina gummistövlar rakt igenom pölen och knackar på dörren till bussen - som släpper på dem. Ja, då kan ju inte jag stå kvar - där blir väl chaffisen sur. Så jag suckar och kånkar på dator o träningskläder och får plumsa genom den där jävla pölen!
Hungrig och blöt, satt jag och svor på bussen för mig själv. Jag ville typ hänga idioten. VARFÖR inte bara köra fram till slutet av hållplatsen för att INTE hindra trafiken??? IDIOT!
Kom till slut fram till Gubbängen (tänker inte ens gå in på busstrafiken och bussbyte i Norra Sköndal..*grr*) och möter Micke sensei där. Då hade caféet stängt pga att de haft fest under lördagskvällen. Där rök min lunch.
Vi promenerade hem till Micke och satte upp alla våra datorer och började mötena.
Mickes kära mor hade bakat supergoda kolakakor, och Eva-Maria (hans fru) hade tagit fram äppelpaj och vaniljsås. Tur de, men det var ju inte en riktig måltid - och defenitivt inget ordentligt att träna på.
Trots att jag fick torka strumporna på ett element blev de ju blöta så fort jag stoppade ner fötterna i skorna igen - till träningen.
Under träningen tappade jag energin totalt, och kunde inte tänka riktigt rakt. Vi skulle hitta på någon kontraattack - och jag hittade på en som visserligen är ovanlig och inte ofta använd - men det går. Och man får kraft! :)
Men allt annat gick i sirap.
Träningen slutade kl 20.00 - vilket innebar att jag inte skulle hinna med närmsta buss 805 (som går 1 ggn/timmen) - så jag sög i mig lite Yoggi Yalla medan jag umgicks med Elin och Eddie på tunnelbanan.
Pank som jag nu är (eftersom jag betalade min o Js biljett igår), ville jag inte köpa mig något, och dessutom hade säkert pappa å Annika tänkt middag åt mig. Så jag tog första bästa buss till centrum, och fick vänta på nästa (875).
Men när jag väl gick av bussen, efter att ha gjort ingenting och blitt stressad över det, vid tyresö skola och började promenera - trött, hungrig och nedtyngd av tung dator och träningskläder. KLART som fan att tövädret har gjort alla väger snorhala. Däremot hade det säkert vart en jäkla syn att se mig där jag nästan tratta på arslet. Vet inte ens hur jag återvann balansen, har bara en känsla av att jag (på ena benet, andra var i luften) sjönk ner på huk - och sen återvann jag balansen.
Det brukar ta 12-13 min att komma hem i promenadväg från skolan. Eftersom det var söndagskväll hade ingen varit och grusat vägarna .. så jag gick med myrsteg hem. MM, SKITKUL! *murmel murmel*
Sen var droppen kommen när jag skulle upp för vår backe - precis utanför huset - nästan i mål. Ej grusad väg, och plusgrader = glansis. Men det fanns grus .. ibland.
Jag stannade 3-4 ggr och undrade hur i helvete jag skulle lyckas komma ytterligare en meter uppför. När jag väl skulle kliva av vägen och upp på garageuppfarten (inget grus alls) så började jag glida. Jag kom inte upp!
Då var jag så nära tårarna att jag inte visste hur jag skulle palla.
Men efter mycket lirkande, och diverse skrämmande av skogsdjur pga arga och förtvivlade utrop lyckades jag.
Sista bra saken den dagen var att de HADE fixat mat åt mig, kinamat - fläsk med grönsaker och ris. Det var gott, men jag hade svårt att avnjuta smaken då jag typ hällde i mig maten. Och stressade in i duschen innan jag ÄNTLIGEN fick gå och lägga mig.
Efter jag krypit ner och tänkte ironiskt "jaha, vad ska jag tänka på nu då som håller mig vaken halva natten?" och nästan slumrat in får jag ett "go natt 'skling" från J. Svårt läge, men jag valde att bli glad att han tänkte på mig.
Det var min SKITsöndag. Var nästan glad när jag vaknade imorse och visste att söndagen var förbi.. och idag är det liksom MÅNDAG. Och lång måndag dessutom. Träning ikväll, kommer hem som tidigast 21.40. Tjoho..
Kommentarer
Trackback
