Bibbi Kay

När jag för ovanlighetens skull tittade på nyheterna till frukost så såg jag nyheterna om den kraftiga jordbävningen utanför Japan - och att det redan har kommit en tsunami som spolat bort bilar och hus i Sendai.
Igår fick jag brevet med "Välkommen till Åsö Vuxengymnasium och din kurs i Japanska, steg 1".
Jag blev orolig imorse när jag såg nyheterna och jag började fundera varför - varför är jag orolig för något som händer på andra sidan jorden?
Det som slog mig var att det är för att om jag gjort andra val det senaste året så hade jag kanske varit där - och påverkats fysiskt av det. Det var först i andrahand jag kom att tänka på min japanska vän Tomoko som mailade mig senast igår förmiddag - hon bor i Tokyo. Då ville jag verkligen få kontakt med henne, för att få veta att hon mår bra. Antagligen kommer hon inte gå in och kolla mailen det första hon gör, så jag får nog vänta ett tag.

Även om jag tror att mänskligheten kommer leva längre än till 2012, så kan jag inte komma undan från min "domedags"-känsla. Dels när jag pratade med Liam förut vid tillfälle, då varnade han mig för att hålla ett öga uppåt - att fåglar bara helt plötsligt ramlar döda från skyn (när jag skulle till HK). Sen googlade jag det förstås - och det har visserligen pågått i några år, men det finns (vad det verkade som) inga svar på varför. Helt plötsligt dör ett helt gäng fåglar på vissa platser, eller är gravt desorienterade och hoppar runt på marken i cirklar..
Sen värmeböljorna som följs upp med vargavinter, kraftigare vindar mm.
Jag får någon slags stilla panik när jag hör om sådana saker. Samtidigt som jag vet att vad JAG än gör så kommer jag inte kunna påverka vädret, dödsfall eller naturkatastrofer, och dör man .. ja då dör man - då behöver man inte oroa sig längre.
Kan inte låta bli än att bli chockad när jag hörde att de har utfört tsunamivarningar ända bort till Miami och Latinamerika, men även vissa delar av ryska kusten. Förstå vilka avstånd det handlar om.. Och tsunamivågen rör sig i 800 km/h. There is really no escape, utan tidiga förberedelser.
Med detta sagt, känner jag att jag låter som religiösa predikande om att slutet är nära, men det är endast min tankegång och oroliga känslor det handlar om.

Från stora problem till smärre: jag måste börja gymma, har jobbig värk och stelhet i axelpartiet och skuldrorna.
Nu börjar jag dessutom undra om min trötthet handlar om att jag inte tränat på typ tre veckor, eller om det verkligen är jetlag nu. Det är ju redan fredag!
Idag efter jobbet ska vi från jobbet åka och äta middag tillsammans i Enskedehallen och sedan spela bowling.
Nog för att jag känner för att fly Sverige och snön, men med sådana naturkatastrofer kanske det är rätt bra här ändå..